Kristoffer Jakobsen tog sin första pallplats i säsongens slalompremiär efter en nervös inledning. Nu är det dags för nästa chans i Madonna di Campiglio och han ser fram emot kvällstävling: ”Det är ofta bra publikrace”, säger Jakobsen.
Inför världscuptävlingen i Val d’Isere hade Kristoffer Jakobsen aldrig stått på pallen i en individuell världscuptävling. Han gick ut med startnummer 21 och det slutade med en sjätteplats inför andra åket vilket var tangerat personbästa så långt. Det hade kunnat gå ännu snabbare.
– Jag hade en känsla av att jag hade för mycket marginaler innan jag kom in i första åket. Erfarenheten säger att då kör man lite för safe, säger Kristoffer Jakobsen.
Erfarenhet har betydelse i ett slalomåk. Den kan vara skillnaden på en uråkning och en topplacering. För Jakobsen handlade det om att göra en avvägning kring om han skulle satsa hårdare i andra åket eller gå lite lugnare och säkra poäng.
– När man inte har erfarenheten bombar man ofta och så får det bära eller brista. Sen är det alltid ovisst med första racet. Jag hade ingen aning om var jag skulle ligga.
Nervöst inför säsongsstarten
Det var en lång försäsong och trots att det känts bra på träning var det svårt att veta hur han skulle stå sig i konkurrensen. Inför första åket hade han prestationsångest.
– Det är nog många som känner så inför första racet, särskilt när man förberett sig så länge. Man får en chans och ska sätta det åket. Man vill prestera så mycket, man har lagt så mycket tid och energi på det, säger han och fortsätter:
– Under säsongen släpper det där men i starten har man den där känslan. Det är inte att man känner press utifrån, jag gör inte det i alla fall. Men känslan är där och det är bara att acceptera den och försöka dra nytta av den. Man kan få ut mer ur kroppen när man är nervös.
I andra åket var planen att ta poäng hellre än att satsa för hårt. Men mitt i åket kom känslan av att han kunde prestera något riktigt bra. Han trodde inte på pallen när han kom i mål men han fick sitta kvar i ledarstolen och se alla återstående åkare utom en göra sämre tider eller åka ur. Och till slut var det klart att 27-årige Jakobsen tagit sitt livs första pallplats i världscupen.
– Det klart att det är mycket känslor att ta pallen. Det är svårt att förstå när man sitter där, men det är en otrolig glädje, säger Jakobsen.
Ser fram emot bra publikstöd
Han är på plats i Madonna di Campiglio och har precis ätit en pastalunch mellan träning och uppladdning inför onsdagens tävling. Förhållandena ser bra ut och han har fått en bra lottning med startnummer åtta. Ett tidigare startnummer ger chansen att prestera ännu bättre. Jakobsen är den ende svenske startande i Madonna och att vara ensam i ett lag är en speciell situation för en åkare.
– Det är mycket kring prestation på tävlingar, det blir ett större nederlag för teamet om man misslyckas. Om man är fler kan någon annan rädda upp det. Man blir väldigt sårbar med bara en åkare i ett lag.
Med en pallplats och ett antal dagars träning i Italien i bagaget är det snart dags att ställa sig på start igen.
– Jag kommer in med en bra känsla. Formen känns bra på träning och jag hoppas jag vågar köra som vanligt och att det räcker. Jag ska inte försöka vinna utan jag vill ju samla poäng i alla race hela säsongen.
Kanske kan Madonna passa honom bra. Förra året var han tia här och han gillar kvällstävlingar.
– Jag skulle vilja ha fler race på vardagskvällarna. Det är ofta bra publikrace och det ger extra motivation. Det är ofta bra inramning och det ger en bra känsla.
